Malin Bergman

hämtade bejbin idag på förskolan. tyckte att hon kunde gå själv en liten bit av vägen hem, men det tyckte inte hon. bar henne förbi de mest trafikerade småvägarna, sen satte jag ner henne. i och med det sträckte hon upp armarna och gnall, men faster påpekade att hon hade två egna ben att gå på (rätt ny är dom också, bara 1,5 år...mina är 31). hon accepterade detta när hon fick hålla mig i handen. sen kom vi till en mindre dunge där det fanns två stigar. hon (den lata) valde den korta och jag tog den längre. när jag sa till henne att vi ska gå "min" väg, resulterade det i detta:



hon vägrade att gå!!! och jag vägrade att hämta henne!!!

jag lockade med macka och mjölk mm, men hon himlade bara med ögonen. sen gick jag en bit så hon inte såg mig, tänkte att nu måste hon ju komma. icke! hon gnällde lite och sen blev det tyst...jag smög fram och tittade på henne. där stog hon och åt snö i lugnan ro, utan en tanke på att ge sig. efter 20 minuter i -15 grader (och jag iklädd leggings..brrr!) så jämkade jag och valde hennes väg, men glöm att jag bar henne!!!

hon är underbar <3


.:M:.